I kväll rådde det ingen tvekan om vem som är bäst i världen

Med 6-3, 6-4 tog Murray ikväll sin 24 raka seger

Skotten Andy Murray underströk ikväll att han är bäst i världen.

Genom finalsegern i ATP-slutspelet mot Novak Djokovic blev hemmafavoriten 17:e världsetta genom tiderna som slutar en säsong överst på listan.

Inte konstigt att han nästan kostade på sig ett leende direkt efter att ha slagit in matchbollen inför de jublande åskådarna i O2-arenan i London.

Murray imponerade på flera sätt. Till skillnad från i många tidigare matcher mot Djokovic blev han – frånsett en kort period i andra set - inte passiv men det starkaste intrycket var ändå hans koncentration och fokus. Även i matcher där det tar emot nog så lite brukar den på banan så hete skotten gnälla och skälla mot sitt team men nu såg vi knappt något av det. Skönt främst för teamet, för alla som såg på och naturligtvis även för Murray som nu slapp att ångerfullt be sina uppbackare om ursäkt.

Att Murray svarade för en så här stabil insats dygnet efter den tre timmar och 38 minuter långa holmgången i semin mot Milos Raonic är beundransvärt. Just med tanke på hur olika gårdagens semifinaler utvecklade sig höll jag Djokovic som knapp favorit.

Men han var chanslös. Fram till 6-3, 4-1 med dubbelbreak var det inte ens riktigt spännande. Så långt hade serben inte haft en breakboll. Men då han på den första reducerade till 4-2 och sen höll serven blankt låg det en scenföränding i luften. Djokovic hade steppat upp och Murray tagit ett kliv tillbaka.

Men nej, den där riktigt nerven infann sig inte.

Båda slog 13 vinnare medan Djokovic hade dubbelt så många oprovocerade missar (30-15) och just hans osäkerhet från bakplan förvånade stort.

De som med säkerhet påstått att den 12-faldige Grand Slam-segraren en dag kommer passera Roger Federers 17 titlar har onekligen fått något att fundera över under andra halvan av årets säsong.

Även om Murray förlorat kvällens final skulle han haft stora möjligheter att återta platsen som världetta någon gång under det första kvartalet nästa år. Nu sitter han redan på tronen och kan konstatera:

•att han under januari och februari har 1200 poäng (finalen i Australian Open) att försvara samtidigt som Djokovic under samma tidsperiod har 2 340 poäng att försvara.

•att han under mars fram till första veckan i april har bara 90 poäng att försvara medan motsvarande siffra för Djokovic är 2000.

Noterbart direkt efter finalen: då övriga i Murrays team jublande kramade om varandra satt coachen Ivan Lendl lugnt kvar på sin stol, tog på sig glasögonen och gjorde några anteckningar – förmodligen kring något han inte var helt belåten med i sin adepts spel...